Spirit says...: Inspiration

Jul i Frinnaryd

Mina jular var helt underbara, något jag alltid längtade till varje år! Inte bara för att jag skulle få öppna en massa paket, utan allt som följde med förberedelser inför den stundande helgen. Hemma hos mormor och morfar var det jul "på riktigt". Halvfabrikat var inte så vanligt på den tiden, men jag tror att även om det hade funnits så hade inte mormor gått på det. Nej, här var det äkta vara från början till slut. Vi bakade lussekatter, bröd och pepparkakor, kokade knäck och gjorde ischoklad, lade in sill och kokade risgrynsgröt. När jag blev större införde jag dessutom mozartkulor på godismenyn. Men något av det roligaste av allt: Stoppa korv! Ja, mormor gjorde egen julkorv. Hon vände upp och ner på hushållsassistenten (inte mig) och skruvade ihop den till en köttkvarn. I den stoppade hon ner kött av olika slag, och potatis, och säkert något annat smått och gott som kunde passa i en korv. Mormor var ju så klart rädd om mina fingrar så jag fick sätta fårtarmarna på kvarnen och ta emot innehållet när det kom ut ur den. Jag minns än idag hur tarmarna luktade - inget illa, lite speciellt bara, även fast de var nysköljda. Korven blev delikat varje gång! Baka slaglimpor var dock något mormor fick göra själv. Det var inget någon annan redde ut. Detta fantastiska bröd som saknar motstycke, har inte smakat något så gott bröd nånsin! Det var också ett recept man kunde variera i all oändlighet. Hade mormor några lämpliga rester (och tro mig, rester fanns det gott om) så lade hon det i brödet. Och det blev gudomligt... Jag blir hungrig bara jag tänker på hennes nybakade limpor! Vi åt det som vanliga smörgåsar och vi använde det till dopp i grytan.

Mormor och jag brukade ta bussen in till Tranås och handla julklappar. Hon hade inget körkort och morfar hade fullt upp i trädgården och hann inte ta sig tid att åka och handla några julklappar. Och min mamma jobbade, så samma där. Men vi var inte bortskämda på den tiden, vi satte oss på bussen och åkte in till "sta'n". Bara att åka buss var stort för mig, det var bara jättekul att åka buss! Och gå Storgatan upp och ner i Tranås går ju trots allt ganska fort, för det är ingen stor stad direkt. Och bära många kassar med både inslagna och oinslagna paket såg vi inte som ett hinder, det bara funkade ju så. Ofta var det snö och kallt och inte ens det gjorde något. Det var ju vinter, snart jul och vi hade åkt buss till sta'n för att handla julklappar. Och det fanns ju konditorier som serverade varm chokladmjölk när man blev trött och frusen. Gamla affärer som fanns på den tiden men inte finns längre var Domus mitt på Storgatan. På andra sidan Storgatan lite längre söderut låg Tempo. Dessa var de två största varuhusen och har ju sedermera blivit Konsum respektive Åhléns. Sen hade vi ju Tranan, en föregångare till shoppingcenter. Tranan innehöll en skoaffär (Skoshop), en underklädesaffär (Argus) en klädesaffär för herrar (Herrcity) samt ett café. Tranan finns kvar än idag, men jag har inte varit inne där på många år så om dessa butiker finns kvar vet jag inte. Entrén till Tranan ser dock ut som den alltid har gjort och det tycker jag är riktigt kul! En parentes... Jag känner att nog Tranås också måste få ett eget inlägg så småningom...

Granen brukade kläs dagen före julafton. När jag var liten var det nog mamma som klädde den, mormor och morfar hade för mycket att göra för att hinna med. Hur granen fann sin väg hem till huset vet jag dock inte. Vi plockade mossa och bär ute i skogen, men vi gav oss aldrig ut och högg vår egen gran. Man fick inte lov till det hur som helst. Tror morfar kände någon som föll inom ramarna för det som var tillåtet. När jag blev äldre så var det alltid jag som klädde granen. Och jag möblerade bland julklapparna ett antal gånger, de skulle ligga fint, finare och finast, och jag skulle klämma på dem och skaka på dem så jag åtminstone kunde misstänka att jag skulle få det jag önskat mig.

Julafton kom och det var full rulle från början. Helgerna ska ju vara tid till ro och vila men det var svårt att får till det där riktigt. Som förälder kan man bara glömma det... Hålltider var Kalle Anka kl 15 och julbön i kyrkan kl 17 där jag skulle sjunga med kören. Jag var med i diskantkören och sedan ungdomskören när jag blev lite äldre. Vi sjöng de allra vackraste julsångerna i kyrkan, oftast från läktaren. Nere i koret stod kyrkokören (gamlingarna) och vi turades om att sjunga. Kyrkan var full av ljus och den doftade av en blandning av stearin och den sten den är byggd av. Jag får också ett minne av en röd långklänning med vita band, en klänning jag måste ha haft på minst en julbön. När vi klämde in julmiddagen vågar jag inte svara på, det kan ju inte ha varit mellan Kalle och kyrkan. Före Kalle känns lite tidigt, men det kan ha varit så. Efter julbönen, vid typ 18:30 känns lite sent, men kan ha varit så också. Julklapparna ville man ju så klart öppna så fort som möjligt egentligen, men jag var lite av en självplågare och ville vänta så länge som möjligt. Suga på karamellen, typ.

Tomte måste man ha! Jag tog på mig den rollen ganska tidigt, det var ju kul att klä ut sig. Men innan jag blev stor nog att kånka runt på en jutesäck full med paket så innehades den rollen av morfar eller mamma. Morfar gick iväg mitt på julaftonskvällen för att köpa tidningen, inget konstigt med det tyckte jag. Han köpte ju alltid tidningen. Lite blyg var jag när tomten kom, men jag ville visa honom vad jag tittade på på TV. Det var Cirkus Scott, det minns jag. Det var alltid Cirkus Scott på TV på julafton där på 70-talet. Men tomten hade ju så bråttom alltid... Och morfar missade honom igen! Mamma gjorde nog bara några få försök däremot. Jag avslöjade henne faktiskt en gång, och sen var det inte kul längre. Hon böjde sig ner och skulle ge mig en julklapp. Då lyfte jag upp hennes tomtemask, tittade på hennes ansikte och utbrast: "Det är ju mamma!!"

Musik: Adeste Fideles
Hosanna in excelsis
Little drummer boy
Hosianna
Stilla Natt
Gläns över sjö och strand
Ser du stjärnan i det blå
Carol of the Bells
Deck the Halls