Spirit says...: Reality - Kåseri December

December 2016

Ännu ett år till ända... Om tiden bara ville sluta rusa förbi! Stanna, jag vill gå av! Där finns så mycket jag vill göra, men varje gång jag gör en prioritering så undrar jag om jag gjort den rätta. Å andra sidan brukar jag inte ångra mig, jag är av den åsikten att det man gör var meningen att man skulle göra. Vissa saker var bättre att låta bli. Jag vet inte, det återstår väl att se. Men julhandeln består, och som vanligt är jag en motvillig utövare.

Att jag lider av någon form av fobi är jag rätt övertygad om, och flera som känner mig håller garanterat med om det. Jag klarar inte av mycket folk! Jag har med andra ord svårt att ge mig ut och handla, för jag anser att de flesta människor är dumma i huvudet. De går med sina shoppingvagnar långsamt och mitt i gången, helst ska de stanna också och glo på ingenting. Kan man då ställa vagnen på tvären och blockera hela gången så är ju lyckan fullständig. Har man ingen vagn så ser man till att blockera gångarna ändå, det brukar lösa sig. I stora utrymmen, som t ex Emporia, så tar man med sig sina elaka dvärgar som kan springa zickzack framför en och yla som stuckna grisar om man råkar stå i vägen för deras blinda framfart. Trappor ska man inte tala om... Långsamma Klubben måste gå i bredd så man inte har en chans att passera. Djävulen flyger i mig vid dessa tillfällen. Hur underbart hade det inte varit att få knuffa till idioterna så de stod på näsan och tumlade i kör ner till slutet av trappan? Och sen få rusa fram och utbrista: "Nämen, hur gick det? Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det var verkligen inte meningen!" Och sen vända sig om, flina ondsint och viska hest: "Yeah, right!" Den som vågar korsa min väg så jag nästan springer på dem, ja dem springer jag på helt enkelt. Helst lite snubblande så de ska skämmas. Man korsar inte min väg, man går bakom mig! Så när jag ändå måste ge mig ut och utsätta mig för den här typen av aktivitet så är det inte med någon större entusiasm. Har jag ett mål och vet vad jag ska köpa så kan det bli lite lättare, men jag blir så fånig när jag pratar med folk när jag inte har lust. Jag vill ju egentligen inte! Affär nummer 1: "Är du medlem?" "Nä." "Vill du bli medlem?" "Nä." "Räcker det med det du har köpt, du vill inte ha lite sånt här, riktigt populärt nu." "Nä." Att gå till henne och betala var som att trycka på en knapp så började dockan prata. Affär 2: Här lade jag upp kontanta pengar, och jämnt var det också. Till min stora förvåning sa expediten: "Åh, så bra, perfekt!" Här tappade jag fattningen och försökte skämta men det blev bara konstigt: "Det var ovanligt, inte många som vill ha riktiga pengar, de flesta vill bara ha plast." Affär 3: "Är du medlem?" "Nä." Här väntade jag på fortsättningen, om jag ville bli medlem, men den uteblev. Hmm, för bra för att vara sant... Jag hade köpt tre varor. "Om du köper en fjärde vara så får du köpa en till av den här varan för halva priset." Varför skulle jag vilja ha dubbel uppsättning av en för mig helt ny vara...? Suck! Varför kan man inte få köpa det man tänkt sig, betala och bara gå ut? Varför ska expediterna hela tiden försöka pracka på en ännu mer?! Varför dessa konstiga erbjudanden hela tiden?! Och varför ska man vara medlem i butikerna man handlar i? Är ägarna så inkompetenta att det är kunderna som ska sköta ruljangsen? Klart jag vet svaret på den funderingen: Sälj, sälj, sälj, pengar, pengar, pengar! Nej tack, jag vill hoppa av det ekorrhjulet! Jag har klippt tre medlemskort och nu är jag fri att handla var jag vill! Jag skiter i poäng och bonus och allt vad det heter!

Men den här månaden har även gått i förändringarnas tecken. Aldrig har väl en månad inneburit så många nya situationer i livet på en gång. Några av oss förverkligar planer den här månaden, några av oss har fått veta att något kommer att förändras om ett tag. Men det innebär inte riktigt bara förändringar, en del cirklar kommer att slutas. Märkligt! Jag undrar fortfarande vad allt detta betyder, det är så mycket på en gång...

Min mamma har flyttat till en ny lägenhet. Hon sålde sitt hus i våras efter att hennes gubbe gått bort, och så klart gick flytten tillbaka till Småland. Hon fick en liten lägenhet i Sunhult, grannby till Frinnaryd. Det fanns inget ledigt i Frinnaryd just då, så därför blev det denna. Jättegullig, men lite för liten för alla möbler hon hade med sig. Vips så blev en trea ledig i Frinnaryd, och givetvis tackade hon ja till den. Så från 1 december bor hon nu i Frinnaryd, byn där hon växte upp för så många år sedan. Cirkeln är sluten.

Min dotter och hennes pojkvän har letat lägenhet ett tag. Ännu längre har dottern pratat om lägenhet, men inte kunnat komma till något beslut om var, när eller om. Utomlands eller kvar i Sverige? Egen lägenhet eller sambo? Plugga eller jobba? Inte lätt att vara ung, minns precis hur det var. Man ville så mycket men en del saker kunde stå i vägen för andra saker, krocka liksom, sätta krokben för varandra. Under tiden den unga damen funderat har hon bott hemma, sökt nya jobb, sökt nya tjänster, sökt in på skola, och nu börjar hon nog få rätt bra koll på vad hon vill. Till att börja med beslöt sig de unga tu för att flytta ihop, och efter lite ansökningar och visningar blev det en tvåa i Limhamn. Det planeras för fulla muggar, inredningskvarnen mal frenetiskt i de unga huvudena och högst på önskelistan stod presentkort på Ikea eller Mio. Julklappshandeln blev så mycket enklare, kan jag säga! Det roliga i detta är att Limhamn är platsen där jag och maken bodde när vi först blev sambo, det bara ett stenkast från detta nya liv i sin linda. Cirkeln är sluten.

Min man har inte haft det lätt på väldigt länge. Många olika faktorer har gjort livet surt för honom, bland annat hans trasiga knän. Yrkesinriktningen han valde för drygt 20 år sedan kommer snart att få stryka på foten då han inom kort kommer göra något helt annat. Farväl till kranbilen, hej till publiken - på Baltiska Hallen. Någon måste ju sköta marketenteriet på alla idrottsevenemang och andra event och det blir den nya inriktningen för maken som känner att det måste ta slut med att klättra på lastbilen, stå ute i regn, snö, blåst eller 40 graders värme som det kan bli vid bilen sommartid. För länge sedan, när maken var nyutflyttad från föräldrahemmet, jobbade han i en liknande bransch - restaurangbranschen. Cirkeln är sluten.

Själv har jag sökt nya jobb ett tag. Inte för att jag inte trivs där jag jobbar nu, men innevarande arbetsgivare har ett stort fel: Den ligger i fel stad! Efter fyra års pendlande 13 mil om dagen har jag fått nog. E6 mellan Höllviken och Landskrona är som rysk roulette - man vet inte när det kommer att smälla. Jag älskar livet, jag vill inte riskera att förlora det! Att man dessutom på fyra år tillbringat pendlingstid på ungefär 200 dagar, det är en sorglig siffra. 200 dagar! Jag har slösat 200 dagar av mitt liv genom att sitta i en bil och riskera livet för att förtjäna mitt uppehälle! Tänk allt jag kunnat göra under dessa 200 dagar! Så, tillbaka till Malmö som arbetsplats, inte långt från där min nuvarande arbetsgivare låg innan vi blev flyttade till Landskrona. Dessutom blir mitt arbetsområde Tyskland, precis som min moster på sin tid. Cirkeln är sluten.

En mer symbolisk nyårshelg än den här kan det nog aldrig bli. Vi avslutar något och vi påbörjar något annat. Livet handlar mycket om att våga och att ta chanser. Det är alltid en risk, för vi vet vad vi har men vi vet aldrig vad vi får. Men satsar man aldrig så vinner man inte heller, så någon gång ibland måste man våga chansa. Framtiden får utvisa om vi har satsat rätt, men min magkänsla säger att detta kan inte bli fel. Och skulle det inte bli rätt; ja, då har vi åtminstone provat något nytt, och det var nödvändigt.

Men nu ska jag dansa rakt in i fantasins värld, genom konfetti, glitter och glamour, höra klockan slå 12 och dricka ett glas champagne för allt det nya vi möter under 2017. Och jag ska minnas alla storheter som lämnat oss det här året. Skål på er, ni fantastiska karaktärer som gett oss musik, filmer, böcker, humor, djup och idrottsprestationer med mera! Vi glömmer er aldrig! RIP David Bowie, Alan Rickman, Prince, Muhammad Ali, Glenn Frey, Carrie Fisher, Gene Wilder, Leonard Cohen, George Michael, Andrew Sachs, Åke Cato, Josefin Nilsson och flera med er.

Musik: "Changes" med David Bowie
"Circle of Joy" med Lisa Lynne
"Happy New Year" med ABBA
"Jesus to a Child med George Michael