Åter till Teneriffa
I början av 1990-talet jobbade jag som reseledare, och min sista destination var Teneriffa. Jag har inte återvänt dit sedan jag slutade, men i min dröm i natt var jag där. Men förstås så såg det inte likadant ut där i drömmen som i verkligheten. Jag vet att det var Teneriffa, men det var ibland lite likt Windermere på sina ställen...
Jag var tillbaka på Teneriffa, och i sällskap hade jag min svärmor, min son samt en gammal kompis från gymnasietiden. Vet inte var hon kom ifrån, har inte träffat henne på över 20 år... Hur som helst, det var en liten trip down Memory Lane för mig, eftersom det var första gången jag var på Teneriffa sedan jag slutade som reseledare. Vi befann oss i guidernas lokal, och den var hur tråkig som helst. Väggarna var av vitrollad glasfiberväv och bordet och stolarna billigast tänkbara kvarleva från 60- eller 70 tal. Det var kalt och opersonligt, och guiderna for omkring och det flabbades och snackades. Jag tyckte att ingenting hade ändrats. Och jag berättade för sonen om hur det var på min tid. Det är ju något jag brukar göra i verkligheten också och han är lika måttligt road då som han var i drömmen. Min gamla kompis var lika road hon, för hon gick och la sig för att sova i en liten nisch med utsikt över havet. Svärmor däremot hängde med utan att klaga på något alls, precis som i verkligheten. Nischen var en del av lägenheten jag bodde i när jag jobbade där, och lägenheten ingick ju i min visning av mitt gamla liv. Precis i anslutning till den gick en trappa som vi skulle gå nerför. Det var en smal stentrappa utmed en mur, hur lång som helst.
Jag var kvar på Teneriffa en stund på morgonen, känslan av den levande drömmen dröjde sig kvar. Jag kan inte säga att jag saknar Teneriffa så, men solen och värmen, havet och de vackra färgerna, det hade jag inte haft något emot just nu...
 |
| Inte som i min dröm... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar