Vackraste ängeln som finns
Det är inte ofta jag drömmer om de döda. Det sägs att när man gör det så är det för att de döda vill ta kontakt. Alltså har jag tillbringat halva förmiddagen med att undra vad mormor vill mig. Är det någon sorts årsdag idag? Det är lite drygt fyra år sedan den vackraste av alla människor gick bort, på sitt hundrade år. Denna fina människa som haft så mycket sorg men ändå hade en sådan livsglädje! Varje gång jag är ledsen tänker jag på vad hon alltid sa: "Nu ska vi vara glada!" Jag fick rådfråga min dagbok vad som hände den 4 april för fyra år sedan. Det som hände var att jag och min moster var i mormors lägenhet och gick igenom en del kvarlåtenskap. Vad vill du ha sagt med det, mormor...? Jag har mina aningar, men dem tar vi en annan gång.
Så i natt dök alltså mormor upp i en dröm. Bara en kort sekvens. Jag sa till någon: "Jag är så glad att jag fortfarande har min lilla mormor!". Och i drömmen var hon ung och smal, klädd i en tunn vit klänning utan ärmar, och hon stod på tå medan hon sträckte ut sina armar. Underförstått att jag hade henne kvar i livet, och i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet tog det ett tag att minnas att hon är borta sedan fyra år tillbaka. Men hon var så närvarande i mitt liv att hon fortfarande känns närvarande även om hon inte lever längre. Här är jag tacksam för min tro! Jag tror att hon finns kvar och tar hand om mig fortfarande, håller ett öga på mig. Jag vet att hon är en av himmelens vackraste änglar.
 |
| Mormor och jag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar