Inspiration - I natt jag drömde

Gammal vänskap rostar aldrig

I natt har jag varit ute och träffat gamla kompisar.  Var vi har varit och hur vi förflyttat oss har jag bara känslor om, precis som det blir i drömmar.  Det viktiga var att jag träffade gamla kompisar, vänner jag inte sett på många år.  Några av dessa vänner har jag på facebook, instagram och/eller linkedin, några är ett minne blott.  Den vän som jag i drömmen var gladast över att få träffa var Anette.  I tidigare inlägg har jag nämnt en Anette, men det var en annan Anette.  Den här Anette var en tjej jag lärde känna under gymnasietiden och hon hängde med ända fram till mitt bröllop.  I drömmen jobbade hon i en bar, bara för en kväll tror jag.  Det var någon typ av lokal fest.  Någon sa att det var hon som stod i baren och jag sprang dit och kramade om henne.  Hennes hår var mörkt, precis som det var under skoltiden.  Nu vet jag att det är grått, det har jag sett på linkedin.  Men vem är inte innerst inne gråhårig...?  Sen var vi helt plötsligt i någons hus, och det blev sagt att de andra redan var där.  De andra var Katarina och Peter, också gymnasiekompisar.  Och till slut var vi hos Anne, en gammal barndomskompis (hon fanns inte med under gymnasietiden och alltså var de andra vännerna inte där i drömmen).  Där kröp jag ner i hennes säng för det var dags att sova.  Medan jag höll på att vakna tänkte jag att jag inte kom ihåg hur det såg ut i Annes hus, även fast jag var där och lekte många gånger som barn.  Men det minns jag visst, åtminstone delvis.  Och Annes rum i drömmen och Annes rum i verkligheten liknade ju så klart inte alls varandra...

Såhär kan det vara med drömmar.  Det är på riktigt men så klart ändå inte.  Jag har inte träffat dessa vänner på hur många år som helst, men de finns inom räckhåll.  Peter dök upp i en dröm härom natten, drömmen om tivolit.  Jag förstår inte för mitt liv varför han "spökar" nu helt plötsligt.  Men även om det inte är på riktigt så är det ändå kul att "träffa" kompisarna.  Kanske mitt undermedvetna som försöker tala om för mig att jag ska anordna någon form av återträff...  Vi finns i varandras liv på ett hörn eller fler.  Ni var mig så kära, jag saknar er.  Drömmar är vad de är, faller mellan fingrarna, ett gränsland.  Och innan jag vaknade sa jag farväl till kompisarna med leenden och slängkyssar, precis som att jag visste att gränsen började suddas ut...

Musik:  "Those were the days" med Mary Hopkin

1989 - den tiden det begav sig...