Inspiration - I natt jag drömde

Virrig villakulla

I natt köpte jag tillbaka min mormors hus.  Ja, det skulle föreställa hennes hus men det liknade absolut inte det huset.  Och vi hade inte ens flyttat till Frinnaryd.  Vi tyckte själva det var lite konstigt, men vi konstaterade att det nog handlade om att ha flyttat huset, som man gjort i Kiruna.

Huset var fortfarande möblerat, precis som att ingen hade flyttat ut ur det.  Man hade bara lämnat det och dött...  Men jag minns bara sängar och garderober och två rum.  Första rummet var mitt rum.  Här stod en stor säng och en liten bredvid, typ en hopfällbar gästsäng.  Sängkläderna var bruna, och hela rummet var mörkt och murrigt.  Jag skulle skaka ett skynke, och inne i det fanns en liten fågel.  Det var ungefär lika liten som en kungsfågel men hade färger som en gråsparv.  Jag öppnade fönstret och släppte ut den, det var ju synd om den att vara fast i den trasan.  I samma rum fanns även en undulat.  Den kvittrade och var hur tam som helst.  Jag gick omkring och bar på den mot axeln, som en bebis som ska rapa.  Sen fick den flyga ett tag och när den kom tillbaka satte den sig på mitt finger.  Jag tyckte det var fantastiskt, sånt händer bara på film.  Men den blev kall av att flyga så, så jag fick svepa in den i samma skynke och värma den.  Benen var iskalla. 

Vi hade två hantverkare som skulle göra jobb till oss.  Jag tror att den ene var snickare och den andre rörmokare.  Snickaren (som var slående lik min makes kompis som är snickare) försvann, men han fanns någonstans i huset.  Rörmokaren hade däremot gått och lagt sig i tältsängen i rum nr 1, där låg han och snarkade och vi försökte få liv i honom.  Denne rörmokare påminde utseendemässigt om den långe mekanikern i engelska bilmagasinet Wheeler Dealers... 

Barnen och maken fanns i huset men mest som skuggfigurer.  Till slut hittade jag maken i nästa rum. Där stod en säng, och han hade ställt in ännu en säng så det skulle bli en riktigt bred säng.  Att det var två enkelsängar som inte alls såg likadana ut verkade han inte bry sig om.  Men han hade åtminstone varit lite flitig.  På väggen satt en stor platt-TV och en massa andra skärmar och attiraljer som jag inte vet vad det var varken i drömmen eller i verkligheten.  Han drog sladdar och mekade, helt fokuserad och utan ett ord.  Han hade också tagit båda garderoberna och stuvat fulla med sina saker.  Och garderoberna såg ut precis som de gjort i mormors hus på riktigt, de två som ramade in morfars och mormors dubbelsäng där morfar hade en garderob och mormor den andra. 

Jag kände mig ganska bortglömd och ville inte vara med längre.  Allt verkade så konstigt och jag var inte säker på att det var på riktigt.  Jag började misstänka att det var en dröm.  Om jag blinkade riktigt hårt så skulle jag nog vakna, det brukade funka när jag ville ur en dröm.  Dock inte den här gången. Alltså var det på riktigt...  Men det var det ju inte, men det var inte mitt i drömmen envisa blinkande som väckte mig, utan min egen hjärna som väl tyckte det var färdigdrömt.  Jag kan inte kalla det en mardröm,  Det var bara en konstig dröm...

En liten undulat... (bild från internet)