Spirit says...: Reality - Maj som gått

Maj 2020

Säg vad jag inte hittat på den här månaden... Det kära viruset är fortfarande på tapeten och man har inget annat än att anpassa sig därefter. Ledigheter från jobb har det varit gott om, så allt man kan göra på sin fritid har jag gjort. Här kommer ett litet axplock...

Böcker! Jag vet inte hur många böcker jag har avverkat under den här månaden, men det har tillbringats en hel del tid i antingen vardagsrumssoffan, vid köksbordet, på uteplatsen på baksidan eller ute i loungemöblerna på framsidan. Jag läser mestadels svenska deckare för de är spännande och lättlästa och jag inbillar mig att språket slipper gå igenom en översättning och därmed blir bättre. Dock är jag som bekant en språkpolis och syftningsfelen hos våra svenska författare är ibland pinsamma och det händer att jag inte alls begriper meningen. Andra gånger kan det bli direkt underhållande... Det finns inte en författare eller journalist som kan använda ordet "som" på ett korrekt sätt. Hur som helst, böcker är en enorm avkoppling för mig, och att kunna sitta ute och se blomma efter blomma på mina rhododendronbuskar poppa upp, det är en glädje av gigantiska mått. Och även jag har förstått vikten av pollinerare, så när ögonen behöver vila från intrigerna så är det bara att titta upp och följa surret. Runda och lurviga små humlerumpor är det enda jag ser av insekten som inte kan flyga men gör det ändå. De bokstavligen störtdök rakt ner i de första blommorna som slog ut! Runda humlor, tjocka humlor, smala humlor, små humlor, gigantiska humlor och humlor med röda rumpor. Ett och annat bi har också tittat in, men lyckligtvis inga getingar. De ska också få finnas, så klart. Men familjen har en tendens att vilja vifta bort dem och då är risken ännu större att de sticker. Haha, den där var helt ofrivillig!!

På tal om getingar... Dottern har ju tagit en paus från flygandet, permitterad på obestämd tid. Hon har inte gråtit över det direkt, men norska staten har ju inte haft så bråttom med att skicka hennes ersättning. Så när de sparade pengarna sakta men säkert runnit åt bara ett enda håll så har hon vaknat till liv och kommit på att det finns ett liv utanför flygplanen. Alltså, ungen söker ett jobb och får det! Så ett tag framöver kommer hon att berika Anticimex' getingavdelning med de nya kunskaperna hon kommer att få när hon är klar med sin internutbildning. Så nu är det slut på sötebrödsdagarna för tösens del. Slut med balkonghäng, Lilla Torg, shoppingrundor, yoga, gym, kompisträffar osv mitt i veckan. Mer om det jobbet nästa månad, då starten är i början av juni.

Åter till tidsfördriv i coronatider... Musik! Körverksamheten i kyrkan lyser ju med sin frånvaro sen före påsk. Ack, denna abstinens! Repertoaren var ju bara att glömma, ingen vits att öva på ett stycke som hör påsken till när påsken är slut för längesen. Om man inte vill öva inför nästa påsk, förstås... Oavsett, där finns ett stycke jag mycket väl kan öva på, det känns tidlöst. Problemet har varit att det är svårt och trist att sjunga en körslinga utan musik. En liten app i telefonen hjälper föga då den har kanske bara två oktaver, och tvåhandsfattning kan man bara fetglömma... Så vad göra? Jo, ut på nätet och sondera piano/keyboardförsäljare. Efter mycket om och men och hit och dit så blev Thomann min leverantör, och PostNord lyckades med konststycket att leverera instrumentet till min dörr helt enligt mina önskemål. Inget PostMord den här gången... Det tog inte många minuter att packa upp mitt lilla keyboard, och Rådjurets Gråt har plinkats och sjungits några gånger. Lektion två blir kanske att lära sig spela in på det. Att spela två sopranstämmor, en altstämma, en tenorstämma och två basstämmor samtidigt med bara två händer, det blir inte lätt... Att sjunga dem blir stört omöjligt...

Inredning! Ja, det är kanske synd att kalla det. Vad det handlade om var min käre makes arbetsrum, som fått sig ett par nya fönster sedan ett antal månader tillbaka. Det har ju varit lite trist att se kombon gipsskivor, isolering, byggplast och reglar runt nämnda fönster, så kanske man skulle göra slag i saken och färdigställa arbetet. Ja, jag är inte jätteduktig på sånt om jag inte måste, och det finns folk som tjänar sitt uppehälle på den här typen av jobb. Men så klart var man inte ute i så god tid med planerna, så materialet fanns inte hemma. Det fanns dock i avsedd affär och skulle bara inhandlas. Vem var på jobb och vem var hemma? Ja, gissa! Jag erbjöd mig själv faktiskt, varför ska gubben stressa när jag gick hemma och inte hade så mycket vettigt att göra? Byggmax Vellinge - billigast och närmast. Produkterna jag skulle ha skulle heta dörromfång och dörrfoder samt fönstersmyg. Jag visste knappt hur grejorna skulle se ut. Och på min tid hette det fönsterkarmar och fönsterbleck. Det började ju bra... Maken hade redan kvällen innan sagt att det bara var att ringa om det var något jag inte redde ut. Samtal nummer ett handlade om hur jag skulle ta mig in på området. Som jag såg det fanns det en bom med en kamera som fotograferade mitt regnummer, och så kunde det ju inte vara! Kunde jag inte bara gå raka vägen in och hämta det jag skulle ha och lasta det i bilen utanför? Nja, det var väl inte den bästa idén jag kommit upp med. Inne i butiken fanns inget av det jag skulle ha, utan i hallar runt omkring. Okej då, in med bilen genom bommen och så en åktur på området. Stora hallar, i vilken fanns mina varor? Läskunnig är jag trots allt, så det blev väl inte något större problem. Men sen då? Jag har hittat hallen, ska jag leta upp någon nu? Någon som ska komma med en truck och lasta in det i bilen? Tredje samtalet ställde frågan om det kunde vara så att man kan köra in i hallarna själv och lasta det man ska ha. Ja, det kunde man! Ok, jag hade parkerat utanför och lufsat runt och jag riktigt kunde se frågetecknen dansa runt huvudet på folk som såg mig. Men när jag sen fattade vad det var jag skulle ha så kunde jag bara konstatera att just precis de måtten fanns inte. Maken ondgjorde sig över en illa uppdaterad lagerstatus, och för min del var det bara att bege sig till nästa Byggmax. Men innan dess var det dags att bevisa sin ärlighet. Jag ställe bilen i en fil som liknade kösystemet vid färjelägena, gick in i butiken och talade om att jag inte hade köpt något. Under tiden drogs personalen till min bil som flugor till en sockerbit. "Kan jag få titta i din bil?" Ja, inga problem, men det är ju en första gång för alla... Ogjort arbete, färden gick vidare mot Malmö. Här hade jag bättre tur. Efter lite letande och mekande hade jag ett antal vita brädor och skivor av olika slag utstickande ur bakluckefönstret. Och nu var jag ju proffs, nu visste jag att flugorna skulle samsas runt min motordrivna sockerbit, så det var bara att ställa sig i en kö och vänta. Jag kunde blivit väldigt lite fattigare den dagen... Fodren var över fyra meter långa, det var de som stack ut. Omfången och smygarna låg på golvet i bilen. Och det var fodren den stackars killen såg, inte de andra dyra grejorna. Innan jag hann tänka så hade jag kläckt ur mig: "Men jag har mer!" Antar att det inte ligger för mig att stjäla saker, för det hade det ju ändå blivit. Det var dock inte förrän senare jag insåg att de tagit betalt för fyra smygar när jag egentligen tagit fem... Men synden straffar sig själv, den där femte står kvar på makens arbetsrum, oanvänd. Jag kan intyga att det inte är värt besväret att köra tillbaka med den...

Shopping! Jag har insett att garderoben behöver lite ny inredning. Alltså har en del gamla kläder bpå min sida i garderoben (och makens också för den delen) kastats ut och ersatts med lite nytt. För makens del har det handlat om strumpor och tröjor, mestadels t-shirts, men i mitt fall en del annat. Förra månaden blev det bl a en klänning och ett par byxor, men den här månaden har det utökats med två toppar, ett par mjukisbyxor, ett par skor och en bh. Det sistnämnda lilla plagget har alltid varit ett sorgebarn för mig. Jag vet inte om mina behag har en konstig form, men de vägrar hålla sig i tuttkorgen! När jag har jobbat i trädgården i fel bh så har de varit på rymmen och det har sett väldigt konstigt ut genom tröjan. Det har varit fyra tuttar och de har haft väldigt mysko former... Bh:n som orsakade denna styggelse har brunnit upp på Sysav för längesen. Nu skulle det handlas ny. Det blev av det lite annorlunda slaget den här gången, i mitt tycke en helt perfekt modell. Inga rymmande tuttar hur jag än skakade på behagen där i provrummet. Hmm, det putade kanske lite där vid vänster armhåla, bäst att ta en storlek större. Det gjorde jag, övertygad om att det var ett bra beslut. Och det var det kanske, dock ovanligt att man måste knäppa plagget på de innersta hakarna redan efter första gången. Alltså, så här är det: Mina små väninnor är inte jättesmå, men under dem är jag desto tunnare. Därför har det alltid varit svårt att hitta en storlek som passar. I det här fallet var det inga kupstorlekar, utan S, M, L osv. Vid kupstorlekar kan man ändå välja undermåttet. Här blev det liksom antingen/eller. Så om tuttarna tidigare trillade ut på bredden, så trillade de nu under resåren! Knappt att det hjälpte att knäppa i innersta häktorna... Så inga yviga rörelser, då händer det grejor! I övrigt är jag nöjd med det inköpet...

Ett annat inköp jag är mycket nöjd med är nya glasögon. Det var på tiden! Egentligen bör man kolla synen vartannat år, men mina glajor är säkert fem år gamla vid det här laget! Efter en längre tid med huvudvärk, värkande ögon, taskig avståndsbedömning, svajiga golv och rombformade fyrkanter så var det bara att inse att det måste till något. Jobbet betalade terminalglasögon, och själv stod jag för mina nya vardagsbrillor. Bågar till terminalglajorna fick inte kosta hur mycket som helst om jag inte själv ville lägga till en slant, så där var jag inte så kräsen. De blev dock inte helt fel faktiskt. De andra däremot... Jag kom, jag såg, jag köpte. När jag nu har dem på näsan inser jag att det kommer ta ett tag att vänja sig vid den spegelbilden. Och inte en enda människa har sagt något alls... Ja, maken förstås, eftersom jag mannekängade för honom. Men knattarna...? Nej... Jag vill inte heller fråga, för risken finns ju att de på ett fint sätt (eller inte) säger att de inte passar mig. Men jag vägrar känna att de inte passar, för medan jag har väntat på att får brillorna så har jag inte kunnat sluta tänka på dessa bågar och hur fina de är. Så rid ut inledningsfasen...

Mina kära telningar tänkte börja ett nytt liv. Dottern har en strulande mage, så efter försök med laktosfria produkter och en del annat i hälsokostväg så har den lilla stackaren gett upp. Glutenallergi stämde inte alls, så det var inte lönt. Nu är ju inte jag sån att jag vill kasta vissa vanor i ansiktet på mitt första barn, men kolsyrade läskedrycker, alkohol och socker är inte det bästa i hennes fall. Antar dock att vissa vanor är lättare att bryta än andra... Sonen börjar få kärlekshandtag och för höga siffror på vågen, så han letade upp en lämplig diet i stil med HCLF. Så nu är kylen full av grönsaker och ägg, och kartonger med bönpasta står både här och där. Och när makens mackor är bredda och min lunchlåda packad och vi päron gått till sängs, ja då smyger mitt sista barn ner i köket och skär sallad, och kokar både ägg och pasta. Dock har denna unge gått från 0 till 100 på väldigt kort tid, så ett par dagars sjukskrivning för yrsel och trötthet blev resultatet av den här rivstarten. Alla barn i början, som det heter. Hälsokontrollen jobbet bjöd på indikerade dock bra värden, så helt fel har det inte varit.

Maj månad avslutades med Mors Dag. Varken maken eller jag propsar på att bli firade, det är bara ett sätt för handeln att tjäna dubbelt så mycket på en bukett blommor eller en slips än vad de gör normalt, och det tycker vi är tramsigt. Vem vill känna sig blåst bara för en dag...? Men vad barnen väljer att göra kan vi inte påverka så mycket. Sonen gav sig ut på en liten shoppingtur och dottern lagade middagen hon handlade till oss. Älskade barn...! Det är present nog att få se er le mot mig...