Inspiration - I natt jag drömde

 Outcast

I natt har jag drömt!  Det var länge sen jag hade en dröm.  Det har hänt förr, att drömmarna har övergivit mig.  Jag vet inte varför de ibland låter bli att dyka upp.  När jag tänker närmare efter så vet jag inte heller varför de dyker upp, var de kommer ifrån och vart de blir av.  Är det obearbetat hjärnmaterial eller tankar på villospår...?  Kanske minnen från ett tidigare liv eller saker man önskar ska hända?  Eller fragment från ett liv man har glömt eller gjort sitt bästa för att verkligen glömma?  Ingen aning faktiskt, så det kan jag nog fortsätta filosofera över.  Här kommer drömmen i alla fall - en helt vanlig dröm som kanske inte betyder något alls...

Jag hade blivit tillfrågad om jag ville vara med och döma i en tävling.  Ja, i min förra sport då alltså.  Den skulle gå i jordens utkanter, långt upp i norra Sverige, kanske inte ens Sverige.  Drömmen gjorde sitt bästa att trycka upp tävlingen så långt upp i landet som mögligt, så långt att man slog i det mjuka osynliga taket så konturerna syntes igenom.  Typ Treriksröset eller nåt.  I verkligheten brukade fyra-fem domare samåka i en bil, och ofta var jag chaufför.  I drömmen var jag också chaufför men jag hade inte fler domarkollegor med mig än en enda.  Det var en ung kille som inte hade någon verklighetsförankring, så jag har inget ansikte eller namn på honom.  Han skulle döma för första gången och jag skulle döma utan att jag förstod varför.  Jag hade ju lagt av med det där...  Men ändå...  Innan vi skulle köra höll domaransvarige på att ordna och arrangera saker, så vi kom ju aldrig iväg.  Jag var där med bilen, kollegan satt bredvid, men vi kom aldrig iväg.  Och vi letade på kartan vart vi skulle.  

Innan vi kom iväg ringde det.  Det var min väckarklocka...

Drömmen om ett liv som en gång fanns...?