Spirit says...: Reality - Augusti som gått

Augusti 2021

Är sommaren slut nu...? Enligt vad jag har lärt mig så är den det, för augusti är sommarens sista månad. Sommaren består av juni, juli och augusti. Termometern säger dock något annat... Det har varit varmt och skönt många dagar i denna månad, och trots vissa dagar med regn och blåst så är det fortfarande sommar enligt SMHI. Man får väl tro dem... Eller...? Maken och jag satt och filosoferade en kväll om meteorologernas arbete. Alltså, först kommer en meteorolog och talar om hur vädret ska bli inom de närmaste tio dagarna. Dagen därpå kommer nästa meteorolog och talar om hur vädret ska bli inom de närmaste fem dagarna. Vad gjorde den första killen för fel? Uppenbarligen har man kallt räknat med att tiodygnsmeteorologen kommer säga fel eftersom man schemalägger en till som ska rätta till hans fel. (Eller hennes, för den delen, men jag orkar inte ödsla tid eller tangenttryckningar med att vara så PK.) Så vad är det för vits med en så lång prognos när man ändå vet att den inte kommer att hålla? Är det någon sorts prestige i det hela? Tacka vet jag Pohlman! Han hade inte många rätt, men han hade inte heller den teknologin som man har idag - till inte mycket nytta eftersom dagens meteorologer inte har så många rätt de heller. Man kanske skulle börja berätta om hur vädret har varit istället för hur man tror det ska bli och hoppas på att man har rätt i hur man tror att det ska bli. "Och nu vädret". "Tack! Ja, som ni säkert har märkt där nere i söder så har det regnat och blåst en hel del idag. Området kring Stockholm har varit varmt och soligt, perfekt för en tur på Djurgården och en helkväll på Stureplan. Ni som bor lite längre norrut har garanterat märkt att det har kommit skyfall och att era källare är översvämmade och att era bilar ligger och badar under broarna." Hade varit något, eller hur? Ingen större risk för felprognoser...

Ska jag fortsätta ondgöra mig över Pride...? Det är ett ständigt återkommande spektakel precis som mello, det går bara inte att hoppa över. Men jag ska inte haka upp mig på det, det är väl bara att finna sig i att det är det nya normala och att vi som alltid bekänt oss till samma kön och som fått barn på den gamla hederliga beprövade vägen snart är i minoritet. Och varje gång någon har känt sig diskriminerad som han/hon/den eller vad man nu har valt att vara så ylar gelikarna "Pride behövs, det märks i samhället!" Det nya för i år är att man har lagt till en bokstav i sin förkortning - ett i. Det blir HBTQI. Fråga mig inte vad i:et står för... Även om jag visste det så är jag inte säker på att jag skulle veta vad det innebar. Det är knappt jag vet vad q:et betyder. Jaja, Queer, så långt är jag med. Men vad är man när man är queer? Homo-, bi-, trans-, fine, det köper jag. Men queer...? När jag gick i skolan och läste engelska betydde det "knäpp..." Det vågar man väl inte ens yttra högt, EU vill ju förbjuda åsikten att ogilla hela den businessen för att det anses antidemokratiskt. Att ta ifrån en människa hennes rätt till åsikter är väl antidemokratiskt om något...? Och så regnbågen... Den vackra regnbågen som de har snott och gjort till sin egen. Det viftas med regnbågsflaggor, regnbågsväskor, en del har kläder med regnbågsmönster, dekaler, det finns parkbänkar i regnbågsmönster. Det tar aldrig slut! Om jag går ut och fotograferar en vacker regnbåge så kan jag inte låta bli att tänka på den här verksamheten... Det är ett väderfenomen - sol i regnet.

Och vad har då jag själv hittat på? Ja, min make är kärleken själv! Han tyckte väl att jag hade gnällt färdigt om hur tung den bensindrivna häcksaxen var, hur ont i axlarna jag hade efter att jag klippt 20 meter ligusterhäck och hur illa jag mådde av ångorna, så han köpte en ny till mig - en batteridriven sak som vägde betydligt mindre och som jag slapp ha diskussioner med varje gång jag skulle starta den. Ja, alltså, jag förlorar sällan en diskussion, speciellt inte mot döda ting. Precis som min far en gång i tiden stod och tittade på sitt nyinköpta växthus han skulle bygga ihop, kliade sig i huvudet och frågade sig om byggsatsen verkligen var intelligentare än han. Det var den... Han fick ta ner och göra om. Jag föredrar att resonera med prylarna istället för att skrika åt dem, då samarbetar de bättre har jag märkt. Hur som helst, till och med en ny häcksax kan vara nyhetens behag. Som invigning av denna nya leksak så fick sig vår lagerbuske en omgång. Det sa bara swish så var den friserad och klar. Fler buskar återstod, detta var bara första omgången. Rond två - forsythia och de där buskarna med röda blommor samt en jätteschersmin. Forsythia och buskar med röda blommor - check. Små och enkla små vänner. Schersminen visste jag skulle bli lite av en utmaning, men eftersom jag gillar utmaningar så såg jag fram emot att ge mig i kast med den. Alltså... Man ska inte underskatta sina krafter, men man ska inte överskatta dem heller. Halva busken färdig och jag började bli varm i kläderna. Så varm att jag även började bli lite slarvig. Så slarvig att jag faktiskt klippte mig i låret!! Litet men naggande gott sår på vänstra låret, det gjorde s-n ta mig ont!!! Men den psykiska smärtan var något värre, måste erkänna att den sökte mig lite. Häcksaxen funkar mer som en såg än en sax i ordets rätta bemärkelse, och att såga sig i kroppen sådär fick mig osökt att minnas en scen ur en amerikansk deckare, där man hittade en person sågad mitt itu. Överkroppen hängde i handbojor från en krok i taket, medan underkroppen låg på golvet. Hur bisarrt var inte det?! Mitt lår var för chockat för att blöda riktigt, men en kompress tyckte jag ändå var på plats. Dessutom gick det hål i mina byxor... Favvismjukisarna...

Det är inte bara jag som har sett om trädgården den här månaden. Maken hade lovat mig ett nytt plank på baksidan av huset. När vi hade flyttat hit för hur många år sedan som helst, så hade vi en tanke om att göra en rosenbåge. Vi spikade två klumpiga och oslipade tryckimpregnerade plank med alla goda tankar om att komplettera med en båge mellan dem och en smal spaljé där rosor kunde klänga. Det kom aldrig upp någon båge... Istället stod de urfula planken där utan att någon begrep vad de skulle vara till. Så ner åkte planken, och upp kom - nya plank! Men dessa såg ju bara så mycket trevligare ut. Smala slipade små brädor där stolparna till och med fick små hattar. Och jag tror att vi kanske kan sätta några trevliga slingerväxter där, åtminstone på ena sidan. Den andra är liksom en avdelare mellan ligusterhäcken och syrenen, den behöver inget mer.

Augusti blev också den månad då jag beslöt mig för att återgå till kontoret. Visst har det varit bekvämt att gå direkt från sovrummet till arbetsrummet, spara tid på morgon och kväll, slippa fixa sig och dona på morgonen, kunna sitta i mysbyxor och innetofflor, lugn och ro, tyst och skönt, osv osv. Men man blir ju så försoffad! Så jag tog mina skärmar och dockstationen och gjorde i ordning min plats på jobb. Jag passade också på att tjura mig till nya skärmar när jag ändå var igång. Det kändes ju orättvist att nyanställda, vikarier, timanställda och visstidsanställda kommer raka vägen in till helt ny utrustning medan vi som är gamla i gamet får sitta och traggla med gammalt skräp. Så, klappat och klart! Vi passade faktisk på att byta platser helt och hållet. Avdelningen på andra sidan hyllorna, dvs bakom mig, skulle ha in tre nya personer under en tidsperiod, och det diskuterades var de skulle sitta. Det fanns en ledig trissa borta i ett hörn, så det ansågs ju vara den givna platsen. Jag föreslog istället att de tre nya kunde ta våra platser så flyttade vi, det var ju trots allt det mest logiska. Och vi är ju också tre - det eminenta tysklandsteamet! Vi fick sitta med vår grupp ändå fast från andra hållet, men de nya fick närmare till sin grupp. Sagt och gjort, nu är landskapet ommöblerat och rokader gjorda. Nyhetens behag är ju vad det är, men bara en så enkel grej kan göra ens tillvaro pånyttfödd. Nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka till att jobba hemifrån, det blir kanske bara en gång i veckan eller så. Bara en laptop är trots allt klumpigare att jobba med när man är van vid två stora skärmar.

Maken kunde inte låta bli att köpa en ny motorcykel. Glidaren vi var ute och åkte med på vår bröllopsdag gick på export till Tyskland, köpt på stället av en barnfamilj från Leipzig som var här på semester för tolfte året i rad och passade på att utöka sin lilla MC-flotta. Så fredagen därpå körde min gubbe till Göteborg och köpte sin drömcykel. Fråga mig inte om vad det är för typ, det enda jag vet är att det är en BMW, kardan istället för kedja, och att han sitter bra på den. Den gamla var en pärla, men en ganska obekväm sån. Efter Ystad tur och retur så gick man som John Wayne när man hoppat av den. Tyvärr!!

Jag stötte på en gammal vän sen taekwondotiden när jag var och handlade sista lördagen i augusti. Jag har inte träffat honom sen jag lämnade in nycklarna och avgick som ordförande i klubben, samt hängde in dobok i garderoben för all framtid (kanske). Det kändes konstigt att träffa honom, precis som att jag fortfarande var med i klubben. Så fort man kan halka tillbaka i gamla spår... Jag njuter av min nyvunna frihet, men en del av mig kommer för alltid att sakna denna fantastiska sport.

Musik: "Motorcycle Emptiness" med Manic Street Preachers "Alive and kicking" med Simple Minds "Il Sole nella Pioggia" med Alice