lördag 11 september 2021

Inspiration - Photography Mesmerizing Iceland

En resa till Sagolandet


2008 hade jag förmånen att besöka en av de mest underbara platser som finns - Island.  En ö mitt ute i ingenstans, en ö som besitter en otämjd natur bara för att människorna som bor där respekterar den.  Där går inte vägar kors och tvärs, för då stör man älvorna...  Där finns en större väg, och den heter väg 1.  Övriga vägar är inte långt från att vara upptrampade kostigar och de flesta som bor på Island äger ett fyrhjulsdrivet fordon.  Jag, mina barn och min svärmor tillbringade en vecka på denna förtrollade ö, som inte liknar något annat.  Maken var i Norge och fiskade men har nog ångrat mer än en gång att han inte var med oss här istället.  Fisket sög nämligen...

Island är fotograferat med min numera avlagda Olympus helautomatisk digitalkamera i pocketmodell. 

 

Resan börjar.  Vår hyrbil för veckan, en toyota auris.  Absolut inte fyrhjulsdriven!

Reykjavik - vid foten av vulkanen

Vårt hotell på lite avstånd

Hotell 1 - Reykjavik, utsikt från mitt fönster

På promenad i gamla Reykjavik


På väg norrut mot Selfoss

Thingvellir - här tillbringade vi tyvärr alltför lite tid.  Det var fullt av turister och massor
av insekter, så det gick tyvärr inte att vara här så länge.  Ett foto, glass till barnen och några vykort
var allt.

Istället blev det gejsrar för hela slanten.  Just denna heter Geysir! 
Finns olika sorter nämligen, beroende på hur de agerar.

När trycket blir för stort exploderar den.  Här ligger den och bubblar och bygger upp tryck.

Ett hål rakt ner i underjorden





Barnen kollar temperaturen


Min lille son har något på lut

En glaciär som letar sig in

Gullfoss - vattenfallet i den gyllene triangeln.
Den gyllene triangeln består av Thingvellir, Gullfoss och gejserområdet.


Mina älskade knattar!



Tredimensionell graffiti


Rena graffitimuren... Besökare bygger små stenfigurer för att markera "I waz here".

Hotell 2 - Dyrrholey, utsikt från mitt fönster




Dyrrholey var väldigt vackert, men det var bara en övernattning.  Äventyret fortsätter.

Nästa stopp Selviksfoss, ett vattenfall man kunde gå in bakom.  Ganska blött...



Tre nerstänkta små figurer

Selviksfoss

Nästa stopp Vik.  Klipporna därute skördade många sjömäns liv och statyn i förgrunden är ett minnesmärke över dem.  Statyn heter "För", på engelska "Voyage". 
Enligt sägnen är klipporna jättar som förstenats.  En otroligt vacker men ödslig strand...

Med stranden i ryggen, kyrkan i Vik.  På väg att försvinna i dimman...




Det är inte bara för kallt för att bada här, det är direkt livsfarligt.

På väg igen, norrut på Islands östra sida.

Genom Fjadrargljufur, en klyfta sen istiden, full av gammal lava och annat mojs.  Ca 2 miljoner år gammal.


Väg 1

Tänk att bo däruppe...


Vatnajökull


Jökulsarlon - en issjö som är Islands djupaste sjö, bildad av smältvatten från Vatnajökull.


Så fick man åka amfibiebåt ner till vattnet, en oförglömlig tur speciellt för en 8-årig liten pojke. 


Ser ni sälen?






Det bjöds på årgångsvatten - 2100 år gammal bit av Vatnajökull.  Friskt!



En räddningsbåt hade följe med oss, ifall någon skulle plumsa i.  Annars var det "sitt ner i båten"
som gällde.

Hotell 3 - Brunnhöll.  Ett litet gårdshotell mitt ute i ingenstans, men utan tvekan det mysigaste
hotellet på hela resan.  Förutom hästar fanns här hundar, katter, ankor och gäss,
samt hemmagjord glass.  Utsikt från mitt fönster.

Trött pojke vilar.

Trött flicka vilar...

I skuggan av Vatnajökull


Dags att säga farväl till de kramgoa små hästarna...

På väg igen

Sen började de riktiga utmaningarna.  Väg 1 tog liksom slut...


På väg norrut i närheten av Breidalsvik.  Vägen bestod av sand (havsbotten?) genom vattnet. 
Foton var ett måste, men det yrde in sand i bilen när man öppnade dörren.

Breidalsvik - här körde vi in och provianterade lite medan vi funderade över
om detta var världens ände.



Nu var det grusväg som gällde...


För att ta sig till nästa ställe måste man forcera bergväggen här.  Vägen dit?  Titta till vänster! 
Serpentin, 11 % stigning, inget utrymme för möte och brantare stup än det ser ut.  Jag var gråtfärdig
hela vägen upp!  Svärmor kom med den ultimata lösningen när hon förstod hur vettskrämd jag var: 
"Ska vi byta, ska jag köra?"  Den var bra...  Svar nej, bara att bita ihop...

Men vi överlevde!  Gräset var grönare på andra sidan berget och jag kunde andas igen...


Hotell 4 - Egilstadir.  Utsikt från mitt fönster.  Här kunde vi andas ut lite efter äventyret över berget. 
Men jag kan säga att det satte sina spår hos mig under lång tid framöver...

Rummet var i två våningar, barnen huserade på bottenvåningen och jag en trappa upp. 
Svärmor hade alltid eget rum.

På väg västerut. 
Detta är bilden som fick min man att gräma sig över att vara i Norge och inte på Island. 
Många broar att köra över blev det, och jag var fortfarande skakig efter gårdagens äventyr.


Rena marslandskapet.  

Finns det liv på Mars?

Ja, det finns fyra stycken i alla fall...

Dettifossområdet - rena Grand Canyon!  Vägen hit var ett kvalificerat tvättbräde, impad av 
vår lilla bil som inte skakade sönder.  Barnen somnade...

Dettifoss - Europas kraftfullaste vattenfall, 45 m högt och 100 m brett.





Hel, men inte ren...

Sleipners hovavtryck.  Här ska alltså Oden ha farit fram...


Husavik - dags för valsafari


Puffin Island

Den enda overallen som fanns kvar var stl XXL...  Han slapp frysa
i alla fall, det var nämligen svinkallt!

Och val såg vi - blåval!  Ser ni den?  Här önskar jag att jag haft en "riktig" kamera som kunnat ta
serier.  Som den showade för oss!  Men jag filmade också, så jag har den på video.  Guiden
misstänkte att det var en dräktig hona, annars går blåvalen aldrig så nära land.  Obeskrivligt
mäktigt att ha sett blåval i verkligheten, och på så nära håll...

Hon lämnade ett avtryck i havet...


Hotell 5 - Myvatn.  Utsikt från mitt fönster.

Stackars tös, huvudvärk...

Myvatn - en grund och näringsrik sjö med rikt fågelliv.  Ligger i ett aktivt vulkaniskt område. 
Otroligt vackert!

Semikratrar vid Myvatn



Ser ni falken uppe på klippan?

Sen ville inte lilleman mer...


Silverstammad björk


Man åker inte till Island utan att bada termal...

Ljuvligt!  Svag doft av svavel, svart sandbotten, 40 grader i vattnet, kändes som att bada i tvål. 
Len som en baby efteråt, en riktig hälsokur!

Här ska man inte simma för nära, varning för 100-gradigt vatten.



Jag är inte helt säker, men jag tror detta är en bastu.  Väggen beklädd med lavasten.

Barnen var urtrötta på att hela tiden besöka vattenfall.  Detta är Godafoss och det fick bli det sista.



Efter sista vattenfallet var vägen ganska enahanda.  Så småningom kom vi upp på ett backkrön
och möttes av - det här!  Bedårande utsikt över fjorden vid Islands andra stad Akureyri!






Hotell 6 - Varmahlid.  Utsikt från mitt fönster. 
Detta hotell blev ett antiklimax.  Gammal inpyrd matos satt i väggarna, och lobbyn var full
av små flugor.  De var som en vägg man fick bryta sig igenom.  Och menyn bestod av häst, val
eller bläckfisk.  Inget av det passade oss, så vi gick alla på barnmenyn där man i alla fall kunde
få lasagne.  På vilket kött låter jag vara osagt, men den gick äta.

I mitt och barnens rum hängde världens i särklass fulaste lampa.  Liknar mest ett posthorn... 

Man åker inte heller till Island utan att rida islandshäst.  Jag och dottern tog en 3-timmarsritt
i området runt Varmahlid, guidad av en entusiastisk fransman som klagade på att hans häst var
för tjock.  Den orkade inte så mycket, men min orkade desto mer.  Den galopperade om alla!

Rebeccas häst Göykur.  Bakom honom min häst Lahdur.

Antoine och hans tjocka (men ursöta!!) häst.

Pållerast




Jag och min pigga, busiga häst Lahdur

Rebecca på Göykur 
Islandshästar som lämnar Island får aldrig nånsin återvända.  Och hästar
som är gamla eller skadade och anses ha gjort sitt, dem äter man. 
 




Detta blev det sista fotot på vår resa.  Efter Varmahlid hade vi några vackra mil utmed västra kusten ner mot Reykjavik där vi sov sista natten på samma hotell som vi bodde första natten på.  Det var meningen att vi skulle besöka Snorre Sturlassons gård på vägen ner, men jag hade dragit på mig en förkylning och började få feber och de andra var trötta, så vi glömde helt enkelt bort Snorre.  Lite synd, hade varit kul att se även den.  Men vi glömde också Blå Lagunen (termalbad utanför Reykjavik) första dagen, så vi får helt enkelt åka dit igen en dag...


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar