Denna månaden började med dotterns långhelg i London. Att hon är shoppingtokig är ingen nyhet,
begreppet om shoppingens omfattning är betydligt mer svävande. Och oroande…
Vårt svar på hennes fråga om hur mycket pengar man behöver för fyra
dagar i London var 5000; vår kära avkomma hade tänkt sig det dubbla. Tiotusen på fyra dagar!?! Tja, hon jobbar och tjänar egna pengar, och
hon betalar hem varje månad. Men hallå –
nån måtta, typ! (Jössens, medelålders
mamma med en dotter som passerat tonåren låter som en tonåring själv!!) När dessa fyra dagar gått och tösabiten var
tillbaka hos familjen hällde vi frågor över henne. Vad gjorde ni, shoppade ni mycket, hade ni
kul, var ni på Harrods? Svaren blev
kanske inte vad vi hade tänkt oss…
Hotellet var snett, hittade inte till Harrods, eller Fortnum & Mason
heller för den delen, fanns inget att shoppa, och nyfunna favisbaren visade sig
vara en bögbar. Hmm, verkar ju ha varit
en rolig resa… Men ett par nya trasor
blev inhandlade i alla fall, det har jag minsann sett i tvätten. Fast till ett värde av 10 000…? Tror inte det… Om 10 000 gick åt så var det inte på något
man kunde packa med sig hem… Typ öl och
inträden…
Påsken kom tidigt i år.
Och i år fyllde min son år på Påskafton.
Så man kan säga att detta års påsk blev lite annorlunda än vad man är
van vid. Ens födelsedag är ju den dagen
man själv ska få bestämma vad man vill göra, och min son valde att inte ha
någon fest och inte äta sill och ägg.
Och det blev definitivt inte något påskalamm heller. Det blev grillad ryggbiff, rosmarinrostad
potatis , pepparsås och bearnaisesås, chokladmoussetårta och
jordgubbscheesecake och all läsk och godis han kunde få ner. Presenter består numera inte så mycket av
kvantitet utan av kvalitet. Hans passion
för knivar och svärd har föräldrarna på något vis bejakat eftersom vi upplever
vår son som rättså oförarglig, så hans samling av dessa vapen utökades med ett
japanskt samurajsvärd som han genast tog till sitt hjärta. Ja, alltså, han blev jätteglad för det… Inget annat konstigt… Men i födelsedagens namn fick mamma också uppoffra
sig en del. Jag är som kanske bekant
inte så förtjust i att shoppa, då framför allt tycker jag inte om att trängas
bland folk. Lite av en fobi, och det kan
göra mig på så dåligt humör att resten av dagen är förstörd (skojar inte
nu). Men när det gäller ens barn så får
man skaka av sig såna känslor, så jag tog med mig födelsedagsbarnet till Ikea
för att köpa ett skrivbord han valt ut i katalogen. Och jag hade noga kollat på nätet att det
säkert fanns i lager och i vilken hylla och vilket fack möbeln låg. Hylla 32, fack 18. Enkelt tänkte jag, bara att promenera in och
hämta. Kom till parkeringen så började
det. Folk är dumma i huvudet, det är
konstaterat sen tidigare. Nu östes det
ytterligare vatten på den kvarnen: En
tom parkeringsficka, perfekt till mig.
Men någon idiot till latmask hade ställt en shoppingvagn precis framför
denna ficka! Alltså, hur tänker
man? ”Ställer den här så länge, någon
annan kommer och samlar upp den sen.”
Den har hjul, den rullar runt på parkeringen och ger sig ut på egna
äventyr! Fatta, pucko!! Ja, klart jag marscherade ut och flyttade på
vagnen så jag kunde parkera i just den fickan, för någon annan ficka funkade ju
inte. Lite laddad redan, på väg in i
Djävulens Varuhus (en benämning jag inte kommit på själv men dock
anammat). Så, hur tar man sig lättast
till plocklagret? Måste vara åt
kassornas håll, det är precis innanför.
Men – vad – ingen väg in där?
Dumt! Vi yrade runt lite, sonen
mest för att hålla masken. Han visste
mycket väl att det skulle krävas först hiss upp och sen trappa upp och sen
trappa ner. Alltså, vilket bollo har
kommit på detta?! Här står man och
tittar rätt på hylla 32, men kommer inte dit pga kassor och spärrar och hinder
för. Eftersom man ju var på Djävulens
Varuhus så flög ju Djävulen i mig och fick mig att starkt fundera på att hoppa
över grindarna och springa fram till hylla 32 fack 18. Men de goda makterna tog över och snällt fick
man finna sig i denna absurda och korkade påtvingade omväg! Alltså, tänk om jag hade hoppat? Ser detta scenario framför mig: Någon hade kommit och skällt på mig och då
hade jag skällt tillbaka och då hade folk stirrat och tyckt jag var galen och
skrattat åt mig, och så hade jag grubblat på detta så jag inte kunnat
sova. Eller så hade någon anslutit sig
till mitt resonemang och så hade jag blivit utsedd till talesperson för en
grupp mot Tokiga Omvägar i Varuhus och en sån roll har jag inte tid med. Alltså…!
Nåväl, de har koll på inventeringen åtminstone, där skulle finnas 8
skrivbord i lager enligt hemsidan. När
vi gick därifrån var där 7 kvar. Alltså
hade ingen köpt Malm mörkbrunt skrivbord med utdragsskiva sen jag letade upp
det på nätet. Att baxa en 34 kg tung
pappförpackning på en vagn med hjul är en utmaning, kan jag säga. Inget att greppa i, tungt nog för två, och en
vagn som helt ogenerat rullade iväg så fort man försökte få upp möbeleländet på
den. Jag kan svära på att jag såg
fanskapet flina och vinka åt oss!
Snabbspolning: Hemma igen,
skrivbordet på plats och sonen är överlycklig.
Han har också visat prov på sin tekniska sida. TV:n nertagen från väggen, stereons högtalare
uppskruvade, subwoofer ihopkopplad, musik på.
Och en familj som framåt läggdags får knacka på och be yngsta avkomman
stänga av. Finns inget ”sänk” när det
gäller subwoofer…
Det har blivit lite vårfint både här och där. Jag passade på att fixa till håret med ljusa
slingor i det bruna, samt klippa lite toppar.
Färga och toppa brukar jag roa mig med med jämna mellanrum, men slingor
var många år sen. Kom till jobb, håret
nersläppt för en gångs skull. Åh, du har
klippt dig (hur ser du det, jag har det alltid uppsatt)! Du har färgat håret – brunt (ja, samma färg
som jag haft de senaste tre åren)! Sen
kom någon uppmärksam människa: Du har
färgat dig – slingor! Äntligen!! Lite intressant det där… För mycket nytt på en gång antar jag. Själv har jag friserat trädgården. De små enarna i krukorna på varsin sida
ytterdörren rycktes upp med rötterna och omplanterades i tujahäcken i hopp om
att täppa till hålet in till grannens ödetomt.
Det liknar i alla fall en ödetomt, han gör aldrig något åt den. Förutom när han försöker sabba gräsklipparen
genom att klippa grästuvor i lerjorden.
Vår tujahäck är jättestor och vi har fått dra upp tre stycken då de
blivit bruna och torra. Någon sa att de
troligen blivit ammoniakförgiftade när grannen haft sina ungkarlsfester och
valt ödetomten som pissoar istället för toan som väl finns inomhus. Fast, man kan kanske inte klandra dem. Om grannen sköter städningen inomhus på samma
sätt som han sköter trädgården så vill väl ingen gå in på den toan… Penséer ersatte enarna i krukorna, penséer sattes
i lådorna under sovrumsfönstret, penséer sattes i krukor vid porten, och
penséer sattes i rabatten. Många penséer
– många tankar. Mina tankar finns inte
bara i min trädgård, de finns också hos det belgiska folket, som utsattes för
terrorattacker förra veckan. Vad händer
i världen? Men trotsig som jag alltid
varit så kan jag bara säga en sak: Jag
kommer ALDRIG ge vika för terror! Jag
VÄGRAR sluta leva! Dessa monster ska
inte vinna! Jag kommer fortsätta
resa! Jag kommer fortsätta trängas bland
folk både på Ikea och andra platser!
INGEN främmande makt ska komma och säga till mig hur jag ska leva!
På träningsfronten en del nytt. Månaden har haft fokus på självförsvar och
det kan man inte få för mycket av. Två
kvällar i rad med hapkido och sen är både armar och ben vackert färgade i toner
jag inte trodde fanns. Det gör en hel
del ont att försvara sig, den saken är klar.
Klart är också att det nog gör ändå ondare att inte försvara sig;
faktiskt så ont att det till slut aldrig kommer göra ont igen. Och så kan man ju inte ha det! Alltså tiger och lider man, och på något sätt
gör man det gärna. Tänk att det kan vara
så kul att vrida händer och sparka skrev, stampa fötter och golva. Men om där kommer en buse? Ja, då springer jag!
Musik som inspirerat:
”I demand a better future” med David Bowie
”Amy” med Green Day
 |
| Mes pensés |
 |
| Neighbor - stay out! |
 |
| Men jag har bara sol hos mig |
 |
| Wakarimaska? Hai! |
 |
| David Bowie |
 |
| Green Day |
