Spirit says...: Reality - Äventyr i Förenade Arabemiraten

Reality - Äventyr i Förenade Arabemiraten

Fujairah Open - tävling Taekwondo

Dag 1

Jag var väl inte direkt uppe med tuppen, men någon timme eller så efter honom var det nog. Varför stressa upp sig när planet skulle lyfta 14:20? I dessa tider, med flyktingströmmar och kaos, id-kontroller och tågförseningar, så var jag lite extra gullig mot min man och lyckades få honom att skjutsa mig hela vägen till Kastrup. Någon har enligt någon annan bestämt att om tåget är alldeles för sent så skippar de Kastrup. Den viktigaste hållplatsen på hela sträckan! Hur tänkte man här?! Några risker kan man inte ta när man ska träffa 17 andra personer klockan elva utanför Seven Eleven i terminal 2. Och där stod en hel klunga av några av mina bästa vänner! Efter att ha avverkat de sedvanliga kramarna och hej hur är det så började det röra på sig – så gott det gick. Det var gott om folk denna lördag, så det var armbågarnas lag som gällde här. Hmm, det fanns ju fler vägar till säkerhetskontrollen på plan 2… Alla susade genom bågen snabbt och smidigt – utom jag. Två gånger pep eländet, den gav sig inte förrän jag började klä av mig. Måste vara en man som tillverkat den där! Och på andra sidan satt två retstickor och skrattade ”nu klyddar hon igen”, ”du, vem annars”… Jag bjöd på den, grabbar! Men sen började vi tala allvar: ”Ska du med och ta en öl?” Ja, det behövde man inte fråga två gånger. Så där hamnade man i loungen för första gången. Kostade ingenting, bara att ta för sig. Men så blev det lite protester igen när min öl hade fel färg. Skrämmande lik apelsinjuice… Alltså, jag såg inte det där handtaget, dessutom var jag sugen på apelsinjuice. Sant! Men ja, visst blev det öl också…

För första gången i mitt liv skulle jag flyga Emirates. Jag kände mig inte lite lyxig när jag klev ombord på denna nya Airbus A380 – världens största flygplan. Det blev en plats i mittraden, med folk på båda sidor om mig. Inte något jag trivs med, men jag har fått lära mig att man inte alltid kan få som man vill. Det blev att välja tillfällen för toabesök, äta med armarna klistrade utmed sidorna och sen stänga öronen. För givetvis fanns där små elaka dvärgar även på detta plan precis som på alla andra. En av dem ylade hela vägen till Dubai! Tur man kunde fly in i filmens värld ett tag och avverka både ”Spectre” och ”The Walk”. Men så småningom fick man då kliva av den här bjässen och köa till passkontrollen. Alla passkontrollanter såg ut som oljeshejker – långa vita dräkter och vita dok med svart rep runt huvudet. Annorlunda men stererotypt. Medan man väntade på bagaget fanns det en del att betrakta under tiden. Stilig bagagehall – marmorgolv, högt i tak med vita glittrande pelare, alla människor i rörelse. Alla fick sina väskor – utom jag. Det hade ju bara varit droppen! Men den kom, min lilla röda… (Egentligen är den ganska stor, men det passade inte i sammanhanget.) Bussen kom också så småningom och så bar det av till ett annat emirat – Fujairah. En och en halv timme genom öken och sprängda berg utanför och skratt och prat inne i bussen. När vi väl kom fram till hotellet så fick majoriteten för sig att gå ut och äta. Hallå, kl 3 på natten? För det var vad klockan hunnit bli lokal tid, tre timmar före Sverige. Vi var åtminstone tre stycken som föredrog att krypa rakt ner i sängen och sova gott…

Dag 2

Det blev en liten sovmorgon. Frukost serveras ju inte direkt till kl 12, så det var bara att masa sig ur sängen strax före 9. Hotellfrukost är alltid lika gott! Som vanligt plockar man till sig sånt man inte gitter laga till eller ens plocka fram där hemma. Scrambled eggs, yoghurt och – alltid – croissant! Sen blev det bråttom! Detta skulle bli en tuff dag med massor av hårt arbete. Solstolar är tunga, det är jobbigt att flytta dem i takt med att solen vandrar. Och värmen och svetten och en svalkande pool… Tufft, alltså…! Men hårt arbete utomhus botar man med – öl! Aldrig kunde vi väl ana att det skulle ta en halvtimme att få en öl i baren, där det inte precis var överbelastat med gäster. Å andra sidan var det inte överbelastat med servitörer heller… Det haffades tre olika stackare innan vi äntligen hittade rätt person med de rätta tillstånden för att dela ut varsin Heineken på glasflaska. Ja, ja, vi varvade med vatten, självklart! Efter denna hårda dag av envist pressande fraktades vi till arenan där vi skulle funktionera i tre dagar. Det var något annat än en gympahall – det var Strictly Ballroom! Väggarna och stolarna var klädda i gräddfärgat sidentyg och i taket hängde enorma kristallkronor under svepande tunna draperingar. Marmorgolv och arabiska fönster i entré och angränsande rum och skinande rent och fräscht överallt! Toan ska vi inte tala om – blankpolerad marmor och högtrycksdusch istället för toaborste. Något att ta efter därhemma, kanske…? Uppdraget avslutat, allt på plats, tillbaka till hotellet, gemensam middag och en tidig kväll för undertecknad. Sängen var gudomlig…!

Dag 3

Avresa kl 7:15 kändes okristligt tidigt! Det var nu som jetlag gjorde sig påmind. Frukost och en liten lur i bussen och så var vi igång. Västar lades fram, listor printades ut, hjälmar torkades av, platser och uppdrag tilldelades. Good to go! Och så började spelarna trilla in. Dags att börja jobba! 18 personer sprang kors och tvärs, letade förkomna spelare, skickade in spelare, knöt västar, checkade utrustning, svarade på frågor, drack vatten, drack odrickbart kaffe, hann inte gå på toaletten samt slogs om vem som inte skulle ta första bussen tillbaka till hotellet. Efter 13 timmar var man ganska mör i både rygg och fötter. Efter den här dagen var det skönt att ännu en gång knoppa in tidigt. Jag är väl tråkig med det, men jag funkar inte utan min skönhetssömn.

Dag 4

Hotel take-off 8 o’clock! Känns som en riktig sovmorgon! Den här arbetsdagen påminde om gårdagen, men den var betydligt rörigare. Spelare var verkligen förkomna den här morgonen, och när de väl dök upp en timme senare hade deras match strukits för länge sen. Och det var ju då vårt fel… Intressant retorik! Men tack vare att antalet tävlande denna dag var lägre än dagen innan så kunde den här styrkan ta ett kvällsdopp i poolen. Vi började med att beställa öl, eftersom vi av erfarenhet visste att det kunde ta en halvtimme. Luften var ljum och vattnet var varmt, en helt underbar kväll! Och ölen satt som smäck! Den här kvällen unnade jag mig t o m en öl i baren i glada vänners lag. Men jag har ett stort problem, och det är cigarettrök. Det går bara inte! Och det visade sig rätt snart…

Dag 5

…då jag vaknade med migrän. Och nej, det berodde inte på de två ölen jag intagit under kvällen. Det blev en frukostfattig morgon – en liten yoghurt och en kopp kaffe. Men på det krängde jag en ibumetin och sakta men säkert vek Satan hädan. Och eftersom det var sista tävlingsdagen och inte så många tävlande så blev det en hyfsat tidig återresa till hotellet. Och det i sin tur betydde POOLEN!! Dessvärre blåste det friska vindar och både handdukar och flaskor blåste all världens väg. Men det var sista soldagen och det var tyvärr nödvändigt… eller? Den här kvällen tog jag och några till en lång promenad i Fujairah. En svettig kväll, trots vinterhalvår och efter mörkrets infall.

Dag 6

Sista dagen! Idag skulle vi in till Dubai! En lugn dag vid poolen kombinerat med hårt arbete på den där solbrännan man så gärna vill ha med sig hem lät bara åh så frestande, men Dubai var ett måste. Så vi åkte genom berg och öken ännu en gång, med buss i en och en halv timme. Mobilkameran åkte fram så fort någon ropade ”Burj Khalifa” och sen hade jag nog 15 foton med denna omtalade byggnad. Ville ju inte komma hem utan foto på den liksom… Vi blev avsläppta vid Dubai Mall och ganska snart visade det sig att majoriteten av vår lilla grupp hade för avsikt att shoppa loss alla de timmar vi hade till vårt förfogande. När utbudet är så stort så får jag shoppingfobi. Jag handlar ingenting! Men vi var två som ville ut på sightseeing, och vi visste precis vad vi ville se: Burj al Arab, Atlantis, Palmen, Burj Khalifa (om än bara utifrån). Så med kartan i hand lade vi upp resrutten och tog taxi till Burj al Arab. Det blev konstigt… Vi kom visserligen dit, men ändå inte. Där var en vaktkur och en bom, inte så troligt att vi skulle bli insläppta där. Vi kunde ju ta oss till stranden åtminstone, tyckte vi. Men hur tog man sig dit? Vi frågade en person som verkade veta var saker fanns, och hon hänvisade oss ca en km i en helt annan riktning än vi hade kunnat gissa. Nää, kom vi överens om, vi tar en taxi ut till Palmen, där ser man ju strand. Palmen är ju en palm av sand, det har man ju sett på bilder. Sagt och gjort, ny taxi. Det är ju uppenbart att här bor folk med pengar. Condominiums med egna vårdcentraler och tandläkare, närbutiker och dagis på båda sidor gatan. Vi vred huvudet ur led och såg det ena flotta huset efter det andra – innan vi dök ner i tunneln som tog oss UNDER Palmen ända ner till Atlantis. Hmm… Kanske ser man Palmen från andra hållet, funderade vi och försökte ta oss runt Atlantis. Lönlöst… Men om man går åt andra hållet, då? Ja, vi prövar! Och vi gick och gick. Ingen Palm. Så gick vi lite till. Aha, där ligger Burj al Arab! Coolt där borta i horisonten. Och där är Burj Khalifa! Ännu längre bort… Tur det går att zooma! Att vi skulle kunna gå en bra bit och sedan haffa en taxi lät ju bra. Det är bara det att Atlantis är den Sista Utposten. På andra sidan muren låg öppet hav och bara stora stenar. Och vägen in mot Dubai centrum var kantad av hotellbygge och vägarbete så vi kom inte så mycket längre. Och taxibilarna som körde förbi var upptagna… Ännu mer gå, alltså. Och tro det eller ej, men vi småfrös faktiskt. Solen vi hade på förmiddagen försvann bakom mörka skyar, vilket händer ett fåtal dagar om året. Just den här dagen var det ju tvunget att hända. Men vi hade tur, en taxibil förbarmade sig över oss och tog oss tillbaka till Dubai Mall, det var inte lönt att försöka ta sig till Burj Khalifa för vi hade nog fastnat på vägen… Tillbaka till Fujairah genom sand, sand, sand, sand och berg och ännu mera berg…

Dag 7

Bussen gick klockan 4!! Förbi berg och genom öken. Inga ytterligare kommentarer om detta… Men i planet fick jag fönsterplats allra längst bak. Kändes som en vinstlott!

Musik som inspirerat: "Myth" med Beach House

"Öken" med Robban Broberg

"Ariel" med Rainbow
"Starman" med David Bowie